Galet familjeliv

När Smulan fick syns på min mosters barns drillstav frågade hon undrande:

Smulan: "Men var sätter man korvarna någonstans?"

Moster: "Korvarna?"

Smulan: "Ja som man ska grilla?"

Moster: (som fick sig ett gott skratt) "Nej, det är en drillstav, inte grillstav.."

På väg igen :) Den här gången går bilen mot Skara för att fira advent med släkten.

Vi pysslar :)

Det regnar inte, det blåser inte.
I alla fall inte här.
Jag tittar ut flera gånger för att vara riktigt säker, men nej, inget regn.

Hurra!

Nu ska vi iväg så jag återkommer lite senare. Vi ska träffa massa mammor och barn. Det är en föräldragruppsträff för Lilleman. Vi är jätte många så det ska bli kul att få träffas och lära känna alla lite bättre.



Bild från Jönköping då vi också hade fint väder, det är otroligt vad lite sol och blå himmel kan göra för humöret. Jag blir glad och får massa energi och dessutom gör det inget att det blir mörkt på kvällarna. Bara man får lite dagsljus ibland.

Jag minns så väl själv när jag var liten var viktigt det var med rollspel. Det var ofta "mamma, pappa, barn" Som vi lekte. Det var med dockor och gosedjur. Vi gjorde även eget hår av garn som vi fick av mamma, eller tog, kommer inte riktigt ihåg ;)

Roligast var när vi hade en killkompis med, då kunde vi ha en pappa på riktigt. Det var inte alltid han var med på noterna, men han fick var pappa ändå. Vi tjejer bestämde nog ganska mycket över våra stackars små killkompisar. Men vi hade kul vad jag minns, de också.

Jag minns även att jag och min syster M lekte ofta mamma, pappa, barn. Jag älskade dessa stunder. Men jag minns även en gång då en docka blev sjuk, jätte sjuk och gick bort. Jag blev helt bestört så klart. Syster försökte göra allt för att trösta och säga att det var bara på lek. Det var på lek. Minns det som igår ;)

Här hemma är det mycket rollspel. Mamma och Pappa, eller syster och bror. Smulan har ofta många barn, alla gosedjur. Sen klagar hon över att hon har sååå många barn och ta hand om, hur ska hon hinna. Ibland kommer hon ut med en vagn full med barn och en packad väska och utropar. "Jag har så bråttom, vi är så sena" och så pustar hon vidare.
Har ingen aning om var hon fått det ifrån.........

Lilleman får också vara med, han är bäst på att vara Trädgårdsmästare.
Det har jag hört.

Uppdatering.. Oj, den bilden var kanske inte den bästa, svårt med mobilen ;) Jag ska förska lägga in några nya bilder från kamran sen.

Så fort jag hinner...

Ja lite knasiga nätter och hej och hå.

Fick lite sovmorgon men oj vad tiden då fort kan gå.

Nu är pepparkakedegen klar och jag funderar på, så att jag allt med ska få.

Allt från pepparkaksmått till mellanmål.

Lilleman är trött men vill bara öva på att stå och gå.

Jag meddelar säkert snart hur det går.

Ska förska ha mobilen på.

För då kanske ni ett mobilinlägg kan få.

Ja och så gick det med det.
Natten alltså, ja ja. Jag hade väl inte förväntat mig något annat.
Nästa natt kanske, nästa natt.
Peppar peppar ta i trä =)


Nu blir det sagostund.

Sen ska vi sätta pepparkaksdeg, för imorgon ska vi baka med vänner. Tre vuxna och sex barn. Jo då, önska oss lycka till.
Jag vet inte vem som ser fram emot det mest, jag eller Smulan. Jag älskar att baka som ni vet, och det gör ju Smulan med men det är något speciellt med Pepparkakor. Det är så juligt. Det är bevis på att julen närmar sig när pepparkakorna kommer fram.

Sen till något som gör mig lycklig.
Den här bliden eller rättare sakt till det som är på bilden. Två små underbara busfrön som leker snällt tillsammans. Det händer ofta och de kan hålla på länge.



(vad då, vad gör jag under tiden, ja inte sitter jag och bloggar i alla fall.. absolut inte, säkert, alltså.)

Jag styr mot yoga träningen och försöker börja fokusera bara på mig själv. Går väl så där, jag och tusen andra tankar om barn, julklappar, kort och kamera, städning forsar friskt fram, i och över mig.

Väl framme sitter de flesta redan där, kommer jag sent, hälsar bara någon, kommer jag först, hälsar alla på mig. Fattar inte riktigt det där.

Men sen kommer en tjej som jag känner igen, hon slår sig ner bredvid mig i väntan på att våran grupp ska börja. De sedvanliga fraserna sägs. Det handlar om det gråa vädret, om hur många gånger det är kvar och så vidare.

Varför kan man inte bara börja prata om sånt man vill, något mer spännande. Som att, är man skyddad mot den vanliga influensan om man har tagit vaccin mot svininfluensan?
Vet ni?

I alla fall, alla är så anonyma, kom igen. Samtala mera.

Sen tränar vi. Pustar och flåsar, det blir varmt och jobbigt. Vilken genomkörare, vi provade på en annan sorts yoga som var ännu mer fysisk, det var länge sen mitt hjärta fick jobba så hårt. Men det var skönt.

Träningen slutar, en del nickar mot varandra. Vi skiljs åt för att sen sammanstråla igen nästa vecka.

Det är så svenskt, eller.

Kom igen, vakna, applådera när träningen är slut, tacka för idag.
Eller...
Nej, det kanske var att ta i. Men var inte så blyga.

Ja ja, det är väl bara jag som är upprymd.

Hej svejs.

Nu är vi hemma igen och jag möts av så många och fina kommentarer har på bloggen. Jag är så glad, tack snälla ni. 

Nu är kvällsmaten avklarad och vi har packat upp det mesta. Det är full rulle på barnen, de tyckte nog det var skönt att komma hem. Men vilken helg vi har haft, det har varit helt galet kul.

Nätterna har väl varit så där, men det hade vi väl räknat med, men jag hade faktiskt en liten dröm om att det skulle kanske ske ett mirakel och barnen skulle sova hela natten eftersom det blev ett miljöombyte. Men ack så fel jag hade. Smulan har drömt sina mardrömmar och Lilleman har haft alla sina sedvanliga uppvaknanden. Men på något sätt har det inte berört oss mer.
Kanske var det för det fina rummet, de ljuvliga frukostarna vi hade, (utan krångel, hör och häpna) lite shopping och ett jätte roligt äventyr på badet i Jkp.

Vi återkommer snart igen, var så säker.

Och vet ni vad?
Jo, Lilleman tog sina första steg i Jönköping. Nu övar han hej villt med några omkullramlingar här och där, men det dröjer nog inte många dagar till innan har får riktigt kläm på det.


(bättre bild i morgon när kameran är laddad..)

Sen till där med mössa och halsduk. Jag skulle jätte gärna ta beställning, allvarligt. Men grejen är att jag improviserar hela tiden. Visst har jag mönster ibland, men Smulans senaste utstyrsel har jag hittat på helt själv. Så jag tror inte att jag kan göra två likadana.
Men annars är det bara att beställa =) Säg bara vad ni vill ha, färg och form, eller kolla mönster på Internet så kan jag säkert fixa.

Och titta! Mössan färdig och sjalen blev till en halsduk, allt enligt Smulans önskemål :)

Hej hopp i badet :)

Nu är vi framme :) rummet är hur fint som helst och stort med bra hall (fördel med vagn och all packning) och utsikten är över jönköping och Vätten. Vi kan inte ha det bättre, snart ska vi ut på stan och äta, vi hörs!

NEJ gråa hårstrån. Jag visste jag skulle straffas för att jag köpte Allers..

Ja och så vaknar man flera gånger innan kl 7 och vill inte vakna.
Snälla Lilleman somna om.
Han somnar om och jag med medans jag hinner fundera över att det vore kanske bättre att gå upp. Jag slipper stressa med att klä på dem innan vi ska iväg till förskolan. Jag hinner i lugn och ro göra mat och ge dom maten. Klä på mig själv och om jag har tur... äta själv.
Men jag somnar om.

Han vaknar igen, kl är nu fem i sju.
Han somnar om.
Samma tankeformulering kommer igen.
Jag somnar om.
Jag är så trött.
Vaknar igen, nu är klockan fem minuter över sju. Gå upp. Då hinner du.
Men jag orkar inte.
Vi ligger kvar och myser.

Nu vet jag att vi måste skynda oss. GÅ UPP.
Vi myser.
Han lägger sig ner mot min arm och bara gosar.
Vi myser.
Nu är kl kvart över sju och nu måste vi gå upp.
Han lägger sitt huvud på kudden igen och bara småpratar för sig själv.
Jag blundar. Bara lite till, lite.

Sen går jag upp med ett ryck. Skit också. Nu måste vi skynda oss.
Smulan ropar på oss.

Jag gör gröt till båda för denna gången hade jag tur att även Smulan ville ha gröt. Det går ganska smidigt ändå, båda äter. Klockan blir åtta, nu måste vi klä på oss.

Men jag ser tidningen ligga där och jag är ganska hungrig så jag sätter mig ner, brer snabbt en smörgås och medans jag bläddrar igenom tidningen sneglar jag mot klockan som tycks bara gå snabbare och snabbare.

Nej, stänger tidningen och ropar högt, "Nu måste vi klä på oss" Och ibland tror jag att jag ska sluta säga måste det är inget bra ord.

Känner hur jag stelnar till och ber en tyst bön att kläderna jag håller fram kommer att mottagas utan motstånd. Hon tittar på mig. Jag fryser till.
Sen säger hon, "Ok, men då vill jag ha mitt rocklinne"
"Självklart, det tar vi under tröjan" säger jag och håller andan.
"Ok" säger hon och jag börjar andas igen och går till tvättkorgen för att rota fram linnet, ja ja, bara vi kommer iväg...

Lilleman på med kläder och nu är det dags att åka.
Klockan är visserligen för mycket redan men skit samma. Nu sitter vi i bilen och jag har glömt hälften men i är på väg och jag ska in och väga Lilleman.

Han väger fint och alla kurvor ser bra ut i boken.
Han är en fin 10 månaders bebis får jag höra, som om jag inte visste det =)

Jaha, det var min morgon det.
Nu ska jag sätta mig när och äta frukost och läsa tidning.

Nehej, inte det. Det är visst lunchdags och Smulan kommer snart hem.

Godmorgon på er, eller rättare sagt; God middag.

Och ja, just det, till det jag skulle komma till är att; lär man sig aldrig. Jag menar, kommer jag aldrig att lära mig.
Jag är och förblir en tidsoptimist.

Jag har tagit mig mot högre höjder.

Dagen.

Jag stack iväg tidigt för att åka på ett prognosmöte. Har jobbat med det lite fast jag har varit mammaledig.
Väl hemma hämtade jag in alla barn, åkte till stan.
Vi åt lunch för att sen mötas upp med vänner till Biblioteket för sagostund.

Då när vi väntar på sällskap måste jag bara gå. Jag måste få tag i en toalett.
Ja, Pressbyrån.
Går in in glasburen eller väntrummet till bussarna på baksidan och stannar vagnen.

Där inne sitter en gammal gubbe på en rollator. En långhårig 35 årig kille står vid sidan och lutar sig mot glaset samt en lite äldre herre, kanske runt 50 står också där inne. Alla tre ser bra ut.
Min första tanke kring dessa herrar var att de stod och väntade på bussen. Var och en för sig. Ingen kände varandra.

Jag: "Smulan, här finns en toalett, ska bara kolla om jag har en femma"

35 åringen: "Det går inte, den funkar inte"

Den gamla gubben: "Nej, den har inte funkat på länge"

35 åringen: "Vänta lite, jag får den där" säger han och pekar mot den gamla gubben som sitter på rollatorn.
Han får en rödfärgad skruvmejsel av något slag.
Gör ett knirkande i toalettdörren som han sen håller upp mot mig och säger "Varsågod"

Den gamla gubben: "Vi kan vakta åt dig"

Jag går förstummad förbi dem och in på toaletten med vagn och alla barn och får fram ett "Tack, det var snällt"

Jag gör det jag ska göra, går sen ut och tackar igen och fundera för mig själv vad som hände där inne egentligen.
Kände de varann?
Var det vanligt att de öppnade toaletten för varann?
Hur ofta har de använt den där röda mejseln...
Brukar de vara där inne..

Funderar fortfarande på vad som hände.
Nej, jag vet inte, och vill inte veta.

Sen går vi till biblioteket för sagostund.

Filip vill också läsa lite.

Cool på stan.

Hemma igen. Åkte och handlade, köpte en tidning och
känner mig tantigare än nånsin..

Att det blev en tidig morgon resulterade i att Smulans sjal blev färdig, nu är bara mössa och vantar kvar... lite mörkt foto, men färgerna är jätte härliga.

Det är jag, lilleman och nattlampan.. Varför dessa tidiga mornar ;)
(Bilden togs 06.51)

Jag är i himmelriket...

Det finns så många bra varianter, nu är vi hos syster Malin, bakar, myser och busar :)

Nu har vi rattat oss till mormor. Skönt att vara framme :) jag och Lilleman ska äta kvällsmat här nu. Smulan stannade hos kusinerna inne i stan, hon är en liten tuff tjej hon :)

Jag och alla mina två barn (ja helt plötsligt känns två barn så mycket mer än bara två barn. Det är så mycket jag behöver ha med, bra att ha saker ni vet)
Vi ska i alla fall åka uppåt landet till min familj idag och stanna över helgen. 

Jag försöker att sortera och planera...

Eh... det går så där.

Men jag springer runt som en skållad råtta och packar lite där, lite här och lite där. Sen är det bara att stänga dörren och åka. Glömt är glömt. Går inte att sitta fundera på det hela bilresan upp. Tänk om allt är med. Fick jag med det och så vidare...

Försöker skriva listor på vad som ska med. Men problemet är att jag gör flera listor. Och nu hittar jag inte den första listan jag skrev.
Jag är och förblir ett hopplöst fall.

Nu sover Lilleman. Skönt, allt enligt planerna. Bilen går i eftermiddag då nästa pass ska sovas.

Men vi kanske ses vi något mobilinlägg framöver eller så.
Tingeling!

Jag har fått en akuttid idag.
Kan någon följa med mig och hålla mig i handen? Jag har en obotlig tandläkarskräck.
Håll tummarna i alla fall...
Jag tror helt säkert att jag någon gång kommer svimma av chock när jag är där. Har inte hänt än, men det kommer, det kommer.

Igår var vi ute på äventyr vill jag säga.
Vi åkte brandbil, vet inte vem som var gladast, jag eller Smulan. Tack, ni som ordnade detta för oss!

 
Framtida brandman kanske =)

Nu ska jag ladda inför mitt tandläkarbesök.
AHHHHHHHHHHHH

Förstår inte.
Men han vill dit.
Alltid.

Gärna när någon annan är där.
Smulan får panik och ropar; "Jag vill inte att han ska se"

Han smiter in i tid och otid.
Så fort dörren är öppen.

Varför-är-det-så-svårt-att-komma-ihåg-att-stänga-dörren..

Röra runt.
Öppna alla lådor.
Ta ut alla spännen, smaka på allt. Öppna luckor.
Fastna med fingrar.
Hälla ut alla bomullstussar.

Jag vet att jag borde bli misstänksam när det blir tyst, jag vet, jag vet. Men det spelar ingen roll hur mycket jag vet. Jag ignorerar det utan att jag vet om det. Omedvetet.
Ni vet, man stör inte en nöjd unge.

Och vi firar farsdag!

Vi städar, vi röjer.

De där små gulliga små ängla monstren som kretsar kring mina fötter, de röjer ut.
Jag röjer in.
De röjer ut igen.


Men vilken dag vi hade igår, vilken shopping och vilken härlig tjejdag.
Vi hittade många fina grejor till oss själv, jag lyckades hitta ett par jeans och en snygg skjorta, inte fy skam.

Kvällen bjöd på fin älgstek, räkor till förrätt och en smarrig efterrätt. Helt enligt pappornas regler. En mycket lyckad kväll! Alla barn lekte och busade till sent in på natten. Ja och nu är "sent in på natten" ca 21....
Men det var precis lagom och vad alla barn och trötta småbarnsföräldrar orkar med just nu (och nu pratar jag mest om mig själv) Jag är och kommer nog förbli en trött, men lycklig småbarnsförälder ett litet tag till.

Det är ju det här med Lillemans nattsömn, men den har blivit bättre, mycket bättre.

Hej så länge!!

Vad tycker ni? Ja eller nej?

Jag och min Manhattan brownie :)

Jag och blöjpaketet :) Smulan försökte fånga mig på bild. Ja nu ska man ut på stan.
Att släppa ut mig på stan och försöka handla mode är väl som bambi på hal is, total katatstrof.
Nej, hit med en "personl shopper"
En med tålamod tack...

Mmm kantarellmacka till kvällsmat. Nej jag vill inte läska er... Skulle bara kolla om det gick att blogga från mobilen igen..

Jag är stoltast i världen.
Min lilla Smula kan göra en gubbe!

Det är helt otroligt. Fattar ni vilket steg i utveckling. Strunt samma när den kommer. Men oj vad häftigt när den väl tar ett steg uppför stegen. Eller tar ett steg. Men utvecklingen alltså.  
Nu pratar jag bara på, men ni förstår. Det är något speciellt när ens barn utvecklas.

Och nu gör hon gubbar. Kan ni tänka er.
Jag är så stolt.
Vill rama in. Vill spara.
Vill minnas för alltid.

Vem är det frågar jag?
Smulan svarar stolt; Pappa och Lilleman.

Jag: "Åhhhhhh"
Tänker spara. Tänker rama in.

Någon: "Mamma"

Vem som helst: "MAMMA"

Jag: "Ja jag kommer"

Någon annan: "Mamma"

Jag: "Ja jag kommer"

Alla: "Mamma, Mamma, MAMMA"

JAG: "JAAA, jag kommer"

Vi är lite nere idag.

Så det blir inte mycket mer än så här.. just nu.

Återkommer.

Men jag ser fram emot besöket i eftermiddag =)

När höstmörkret faller letar jag fram stickorna.
Har tänkt länge på att Smulans dockor behöver mer kläder, så sagt och gjort. Det blev höstens första projekt.

Och hur jag gjorde?

Jo.
Ta ett par stickor du har hemma. Hitta ett garn.
Lägg upp lite maskor, (obs, hundra var för mycket till en liten docka) Sticka en kant. Vilken som helst. Men upprepa nertill och som mudd till armarna. Sticka lite på känn.
Sticka armar.
Sy ihop.

Mönster, vad är det?
Måste lära mig någon gång, kanske inte skulle misslyckas så många gånger då… 

Men den här blev ju helt ok.
Snart är även mössan färdig =)

Det blommar i en annan del av huset.



I köksfönstret står en annan orkidé och blommar för fullt. Trivs förmodligen lite bättre än den andra om ni mins.

Ja, nu åker den ensmamma lilla blomman ner i tvättstugan på spa!
Husmors tips från Jenny