Jag glömde ta i trä
Ja och så gick det med det.
Natten alltså, ja ja. Jag hade väl inte förväntat mig något annat.
Nästa natt kanske, nästa natt.
Peppar peppar ta i trä =)
Nu blir det sagostund.
Sen ska vi sätta pepparkaksdeg, för imorgon ska vi baka med vänner. Tre vuxna och sex barn. Jo då, önska oss lycka till.
Jag vet inte vem som ser fram emot det mest, jag eller Smulan. Jag älskar att baka som ni vet, och det gör ju Smulan med men det är något speciellt med Pepparkakor. Det är så juligt. Det är bevis på att julen närmar sig när pepparkakorna kommer fram.
Sen till något som gör mig lycklig.
Den här bliden eller rättare sakt till det som är på bilden. Två små underbara busfrön som leker snällt tillsammans. Det händer ofta och de kan hålla på länge. 
(vad då, vad gör jag under tiden, ja inte sitter jag och bloggar i alla fall.. absolut inte, säkert, alltså.)
Förmodligen sitter du och spånar på nåt nytt stickprojekt (en kvalificerad gissning!)
Ja vilken idyll så länge dom leker så bra tillsammans, det är bara att njuta! Tills Filip kommer på hur han ska reta Tova och hon inte kan göra nåt eftersom han är så mycket starkare än henne,ha ha! Det var bara ett skämt... ( Det dröjer väl ett litet tag till)
Ja syskonbråk lär det nog bli så småning om, men vi får hoppas att det kommer att dröja ett liiitet tag till =)
Pepparkakor!Åh vad härligt! Jag ska också baka en dag. Men min man tyckte det vara tidigt. Nej, jag bestämmer!
Ser så fint ut där de sitter, syskonen!!
