Vi går hit, vi går dit, sen skriker vi
Det här med att du ställer dig upp mot allt är en jätte bra framgång. Mamma är stolt, absolut.
Tänk vad fort det går.
Och tänk sen, att ställa sig mot en stol och gå iväg är ju en jätte bedrift för att vara så liten.
Men.
Det här med att illvråla när det tar emot kanske vi borde prata lite om. Det är lite för högt, och det är svårt att ignorera det skriket du tar till. Jag försöker göra allt jag kan som att hitta den längsta gångvägen i huset för att minimera att det tar stopp. Men kom igen..
Ska vi försöka skrika lite mindre, kanske.. ja. Eller nej. Inte det.
Lugn o fin, han kommer snart på hur han ska göra!
( Med dom musklerna bär han snart stolen rakt upp i luften ,ha ha!)
Lugn o fin, han kommer snart på hur han ska göra!
(Med dom musklerna bär han snart stolen rakt upp i luften,ha ha!)
Instämmer med Ingela! Kan du inte ta o maila över lite bilder, Skulle behöva fixa till arbetsplatsen lite här.
Ja stark är han och starkare bli han =)
Oskar, bilder kommer!
KRAM!!!
Snart kommer moster ner....gud vad jag längtar!!!
fnissar
Snart har han fattat och då är det inte skriken du fasar över utan hur i hela världen han kan ta sig fram och upp så fort...
:-)
Hihihi, vilket temperament! Fnissar lite när jag läser ditt tidigare inlägg ang har du inget roligt att berätta... Vardagen går i ett, dagarna ser (för det mesta) likadana ut. :)
Hoppas att du har en fin tisdag! Kramar Cissi
Ha ha ha ha VÄNTA DU...
Styrkan blir ENORM och ljudnivån ÄNNU högre..
Killar är...
Vad ska jag säga.. Totalt omöljiga.
När Milo var ett rev han ner elementen från väggen....
Och jag ser minsann på Lilleman att hans mukler är av samma kaliber...
Lycka till säger jag ..
ler elakt
Har samma problem, funderar på att testa ett sånt där antiskäll halsband man har på hundar. Vad tror du? =P
