Galet familjeliv

Stormigt värre idag.

Ledig eftermiddag, så det blev lite fika med vänner och lek på lekplats.

Sen kvällsmat och mys med barnen.

Nu tar jag kväll och laddar för resten av veckan.


(Tack för alla tips och trix angående växtvärk.)



Uppdatering....
Nu blir jag snart gaaaaaaaaaalen.
Har försökt kommentera på andra bloggar där man måste logga in på sitt google-konto innan men det går inte, jag har försökt och försökt.
Ahaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa
Nu ger jag upp.
Återkommer i morgon.

Att nätterna skulle bli bättre när det gällde Lilleman får jag nog se mig i stjärnorna om. Nu är tändernas tid förbi men sover han för det? Tyvärr.
Nu är han om än mer ängslig och kan inte ligga still. Vaknar och kan inte somna om fast han verkligen försöker.
Inatt förstod vi varför.
Växtvärk.
Han tog ut nappen och sa med gråten i halsan: Mamma, ont i benen.
En halvtimme senare med alvedon i kroppen sov han gott fram till kl 06 då vi skulle gå upp.
Så nu håller jag tummarna för att det inte blir värre än så.

Kan inte så mycket om växtvärk, kan ni?

Annars rör vi runt i grytorna hemma, köket tar form, lite slipning och målning kvar. Sen fick barnens rum en liten ommöblering vilket ungarna tyckte var jätte kul. Helt plötsligt leker de som aldrig förr och framför allt, de leker i rummet.

Ska nog ta och möblera om lite oftare :)

Efter gårdagens bravader på en mycket lyckat Möhippa sitter jag nu och laddar inför familjemiddag med träningsvärk från topp till tå.

Men bronsmedalj i tjurridning tog jag hem i alla fall :)

Jag har alltid sagt och skrivit, njut av livet, ta vara på stunden. Jag har sagt och skrivit att jag ska göra det och att jag gör det.
MEN, det har jag inte gjort.
Förrän nu, när jag äntligen har begripit vad det innebär och då inser jag med förskräckelse att jag har varit långt borta ifrån att njuta på riktigt. Att ta dagen som den kommer.

Jag har varit inne i en renoveringskris med mig själv och kommit ur den levande känns det som. Mer levande, lyckligare, gladare och med insikt i vad som är viktigt.

När jag sen läste Amelia och reportaget med Gry Forsell (Köp den och läs, riktigt läsvärd!)
Så fick jag den extra lilla kicken att nu är jag på rätt håll.
Det är så jag ska tänka.

Varför göra det som jag tror förväntas av mig fast jag inte vill, utan i tron av att det är vad alla andra tycker att jag ska göra eller borde göra. 
Varför lyssnar jag inte på vad jag själv tycker?
Enkelt kanske, men inte fullt så enkelt att göra i verkligheten. 
Jag gör ofta det som jag tror förväntas av mig så det ska passa alla andra fast jag många gånger inte alls vill eller tycker något helt annat. 

Jag ska lägga upp min tid på mitt sätt, så det passar mig och min familj. Göra det som vi mår bra av. Inte tänka att så borde jag göra för det gör alla andra. 

Ta bara det här med att en list, lite slipning där och målarfärg där eller något annat som inte är färdigt för vi har prioriterat tid med barnen istället. Då blir jag super stressad över att: "tänk om någon kommer hem hit och tänker.. oj oj oj, vad tid det tar, det måste var jobbigt att renovera så länge och inte ha blivit färdiga än"
Men det kanske det inte är någon som gör och om det nu skulle göra det, så vad då?? Det spelar ju ingen roll så länge jag inte känner så.
Jag har inte ont av att det tar tid eller att vi kanske inte blir klara med allt med en gång.

Det är nu jag kommer till det viktiga.  

Jag har insett att jag inte har ont av att det inte är färdigt här hemma, jag kan bo i renoveringskaos, inga problem.
Jag har trott att det har varit ett stort problem för mig för att det kanske förväntas av mig att tycka det.
Varför vet jag inte. 
Det är något jag själv har skapat och det har bara drabbat mig själv.

Jag har även insett att det finns många saker i min vardag som jag gör samma sak med.
Bara för att jag tror att det förväntas av mig.
När det blev så uppenbart för mig såg jag allt så tydligt.

Min tid är min och det är ingen annan som styr över den.
Ja.. förutom mina barn då :)

Så, nu ni alla små dammtroll som virvlar runt i husets alla hörn:
Nu kommer jag!
Fast inte idag, kanske i morgon, eller nåt..


Ta hand om er där ute!
Ta vara på tiden och var närvarande i nuet.
Lättare sagt än gjort, men om man jobbar på det kan man bara bli bättre.