Nu springer tiden igen
Träningsvärken från gårdagens Yogapass gör sig påmint över hela kroppen.
Jag försöker hinna med allt som ska hinnas med.
Återkommer.
Någon äter oss hur huset
Han är liten, varit sjuk. Matvägrat i en vecka.
Han har fått krafterna tillbaka. Helt friskförklarad.
Och om han äter?
Vi får typ gömma mat för honom. Han får inte nog och blir jätte arg när maten på tallriken tar slut för tredje gången.. ja men jag menar. Ta det lugnt. Men icke.
Ja, fast det känns skönt.
Vi är tillbaka. Lilleman är tillbaka.
Nu är det söndag och kökshallen får nytt golv, vi röjer, diskar och gör att möjligt som hör till en söndag.
Så god söndag på er!
Ibland blir det bara så bra :)
Ibland blir det bara så bra :)
Och nu är det lördag, schlagerlördag
Om jag har städat? jo det kan ni ger er på, men det har varit skönt att få igång mig själv lite. En spark i baken behöver man ibland.
En stor spark med gäster.
Veckan som gick lägger vi bakom oss och ser framåt med friska ögon. Friska, hör ni det.
Vi ska vara friska nu, ett tag, i allafall.
Friska.
Jag ska tänka oss friska.
Trevlig lördag på er!
Fortsättning..
På förra inlägget.
Jo, men det klart. De har någon som städar och gör allt "det där".
Och det klart, då har man både tid, lust och ork att ha sex.
Fast jag saknar aldrig lust, mest ork.
Och stackars sate som gör allt "det där" hon har nog ingen ork hon heller, för när hon kommer eller han.. så är det bara tvätt och städ...
Men i alla fall.
Jag är också lycklig och det är väl ändå något eller allt faktiskt =)
Fredag
Veckan är slut och helgen tar vid.
Vi har väl så gott som återställt balansen i familjen nu. Hoppas sjukdomar håller sig långt borta på ett tag. Vi har haft nog nu känns det som. Det var ju knappt så jag hann och börja jobba innan det började. Men som sagt, förhoppningsvis klarar vi oss nu ett tag.
Vi har tagit 1-års kort för Lilleman och lite syskonkort. Jätte kul och jätte svårt. Jag var helt slut efteråt men jag tror det blev lyckat.
Jag har även i min ensamhet under ett sovpass Lilleman hade äntligen tittat på Sex and the City, the movie. Och vad ska man säga. Den är en sann flickdröm som gav mig både tårar och skratt. Lyckliga de som hittar kärleken och har sex fyra gånger i veckan. (ja inte för att vi har det dåligt, men hallå, kom igen, fyra gånger i veckan..) Lyckliga de som har barn som sover hela nätterna och kan vara på galamiddagar och modeträffar hela helgerna.. nätterna?
Lyckliga de som kan bråka med vänner, sambo, make på helt rätt sätt, argumentera så klockrent att en försoning är runt hörnet.
Missförstå mig inte, det är en härlig film som tar en långt in i drömmarnas värld.
Helt underbar.
Men säg mig?
Var är tvätten?
Var är dammråttorna som virvlar i hörnen?
Var är de kladdiga, skrikiga middagarna som hamnar mer på golvet än i barnens magar.
Vem städar då?
Vem diskar?
Vem handlar mat?
OCH VEM ORKAR HA SEX?
Jaha, nu är det sexiga underklädernas tid, fram med ett glas vin och gör mig vild. Tanken kom, tanken gick.
Nu somnar jag snart i soffan...
Nr 163 i kö? VA? Inte det?
Jag har, hör och häpna haft ett positivt samtal med Försäkringskassan idag..
JO det är sant.
Jag ringde och fick knappa in som vanligt och blev inte alls förvånad när en röst sa att jag hade nr 163 i kö.
Sen hände det något. En röst sa att om jag vill, så kan de ringa upp mig när det är min tur.
Ja men självklart. Slippa vänta, slippa bli irriterad, slippa höra att man är nr 153 i kö, nr 151 i kö....
Sagt och gjort.
10 minuter senare ringde de upp och ärendet var snabbt avklarat.
Inte dumt alls.
Nya rutiner.
Mycket bra tycker jag.
Snö
Innan har det kommit en hel del.
Igår natt kom det ytterligare snö, minst 5 till 10 cm.
Inatt kom det igen, hur mycket som helst. Jag kan inte gå ut och skotta. Lilleman är fortfarande dålig. Slö och vill inte äta, inte så lätt att få tillbaka krafterna då. Han vill bli buren hela tiden.
Smulan klättrar på väggarna = hon har fått tillbaka alla krafter och lite till.
Har någon sett min gadd?
Frågor på detta?
Bättre
Nu ska alla baskilusker bort.
Här ska städas.
Sjukstuga
Jag och Lilleman ligger i magsjuka...
Håll tummarna för att Smulan slipper, hon har äntligen reptat sig från febern.
Återkommer.
Det går åt rätt håll, eller
Lilleman sover bättre, det är ju bra. Men att vakna kl 5 är det ok? Jag menar, vakna kl 5 och vara super pigg och glad? Vill inte somna om, kan inte somna om igen, vill leka.
Jag känner tyvärr igen det där, jag kan inte riktigt sätta fingret på det. Det var någon som alltid vaknade mellan 4 och 5 varje morgon och kunde inte sova längre i många år. Ursch, känner att det känns inte bra, det är för nära.
WHAAAAAAAAAAAAA, det var ju jag när jag var liten..........
Helt säker?
Jag: "Nej, inte riktigt än, det är paus en liten stund till"
Smulan: "Är du helt säker på det?"
Jag: "Ja, helt säker"
Mmm tunnbröd :) till min sjukling
Mmm tunnbröd :) till min sjukling, nu gäller det bara att få henne till att äta lite..
VAB
Helgen har annars förlyttit på med tvätt, god mat och goda vänner, tvätt och tvätt.
Att börja jobba har också gott bra, nu är man tillbaka och ibland känns det som om man aldrig varit borta. Man kommer fort in i det igen.
Lilleman sköter sig och trivs bra på förskolan och det känns väldigt bra. Nätterna har till och med blivit bättre för honom, så håll tummarna för att det håller i sig.
Ja det var väl lite uppdatering i korta ordalag.
Återkommer.
Lilleman kom till världen
Minnet sitter som fastklistrat och kommer nog alltid att göra. Precis som minnet när Smulan föddes, men det få jag berätta om någon annan gång.
Jag minns med skräckblandad förtjusning över hur nära det var att han kom i bilen. Men vi hann fram i tid och det var skönt.
När värkarna började ta i på söndag kvällen så ville jag verkligen inte åka in i onödan, hade redan varit inne veckan innan och fått reda på att jag redan hade öppnat mig men att allt avstannat så väntan var lång, veckolång. Jag tror jag aldrig har upplevt att en vecka har varit så lång.
Så när jag väl kände att nu kanske var det på gång ville jag vara helt säker innan vi satte oss i bilen. Jag gick och la mig för att snart vakna vid tolv tiden och känna kraftiga värkar. Oj jösses, det var nog dags att åka in.
Jag väckte F och sa att nu är det nog bråttom. Barnvakten kom och vi lämnade huset vid halv två. Då gjorde det ont. Riktigt ont och värkarna var täta.
För täta.
Jag minns att jag försökte hålla mig i sätet och trycka mig bakåt med all min kraft för att kämpa mot värken och stå ut. F sa senare att han kände igen mina skrik på hur det lät när Smulan föddes och trodde ett tag att han skulle få stanna bilen för att det var dags.
Men vi kom fram till sjukhuset vid två, jag väntade utanför, mot F protester, tills han parkerat och kom med väska och allt.
Vi gick in, men kom inte så långt för nu var värkarna tätare och låg med mindre än en minut i mellan. Jag kunde knappt gå, så vägen till Förlossningen kändes evig.
Väl framme kände jag en enorm lättnad och vi fick ett rum där jag fick lustgas och det blev bekräftat under lite stressade former att det snart var dags för bebis att komma ut.
Då ville jag inte vara med längre.
Jag klarar det inte, skrek jag gång på gång och alla sa givetvis emot och det var bara att gilla läget. Men fy attans vad alla minnen kom tillbaka och jag kom ihåg hur ont det gjorde.
Men det tog inte lång tid innan krystvärkarna var så starka och jag tog i för kung och fosterland. Här skulle det gå fort minns jag att jag tänkte. Tog i så mycket att barnmorskan fick hålla i mot huvudet för att det inte skulle gå för fort men sen släppa efter för ut kom Filip. Jag ville bara få ett slut på det så jag tog i. Förstår inte hur jag fick dessa krafter.
Kanske skulle jag väntat en krystvärk till men vem hinner tänka på sånt och det gick ju bra, jag slapp sy och det är ju helt enormt när det går så fort.
Först såg vi inte att det var en kille, vi hade varit så säkra på att det skulle bli en tjej så när vi båda såg att det var en kille tittade vi samtidigt på varandra och tänkte nog samtidigt att, ser du vad jag ser.
Det var så häftigt. All smärta är som bortglömd, ja en liten stund i alla fall tills alla eftervärkar som jag har drabbats av kom över mig.
Men att få detta lilla mirakel intill sig är magiskt. Tiden stannar och man vill skrika ut att man har fått barn. Vi låg länge tillsammans och bara var. Kunde inte se oss mätta på detta underbara lilla knyte.
Ja och så gick det till i lite korta ordalag.
Våran lilla knort, som redan blivit 1 år.
Mardrömsarg
Så förbannad.
Vad då, lugna ner mig.
Lugna ner mig. Jag tänker inte lugna ner mig. Jag är förbannad.
Ska jag sluta?
Får jag inte kasta saker.
Jag tänker kasta så mycket saker jag vill.
Går och hämtar tallrik på tallrik och kastar dem rakt in i väggen så flisorna flyger. Går mot hotfulla steg mot kylskåpet och tar fram äggfacket. En efter en flyger de iväg mot allt krossat porslin så det blandas till en sörja utan dess like.
Ge mig.
Du, jag städar gärna upp det själv.
Nu hamnar även glas och andra närliggande föremål i skärvornas hög.
Vad då, va?
Vad händer, men skit. Vilken dröm.
Mardröm.
Vad kan det ha varit som gjorde mig så arg?
Jösses.
Smulan sätter ner foten
Jo man undar ibland hur mycket det snackas..
En morgon:
Jahopp, var är min mobil, jag måste ha den.
"Smulan, har du sett min mobil?" Ibland kan man har tur..
"Nej, det har jag inte"
Men åhhhh var är den, och jag som satte den på ljudlös. Bra, så himla bra.
"Tyst nu så jag hör om den vibbrerar" förskör jag förklara för barnen som gör allt annat än att vara tysta.
Nu börjar jag bli irriterad och känner panik, måste hitta den.
Nej, jag får sätta barnen i bilen tänker jag och nu börjar stämningen bli ganska irriterad. Jag var trött och stressad och ville ha med min mobil. Skulle ordna med så mycket den dagen och det var inskolning för Lilleman och allt möjligt där till.
Sakt och gjort. Barnen i bilen, in och försöka lyssna efter mobilen. Inget resultat. Tillbaka till bilen och iväg.
Smulan frågar försiktigt "Mamma, hittade du den"
"Nej, jag gjorde inte det, vi struntar i den"
Ankomst till förskola utan problem. Jag sätter mig när i deras hall och börjar klä av Lillemans kläder då jag hör hur Smulan berättar ALLT om denna morgon. Om hur mamma är lite irriterad över sin mobiltelefon som hon inte hittade.
Jag försöker låssas som ingenting då Smulan går mot mig och tittar mig rakt i ögonen och höjer handen, slår med den för att riktigt poängtera det hon tänker säga och utbrister allvarligt:
"Men MAMMA, det är för att du har stökigt, du måste städa!"
Jag blir helt paff. Fröken försöker skratta lite och jag försöker säga något klokt men misslyckas.
Eh.. vad då, jag har väl aldrig sagt så till henne.. neeeeej.
Tänk vad de funderar och snappar upp. Jag vill inte ens tänka på allt som dessa förskolelärare får höra =)
Men till en lite roligare sak som hon sa idag vid middagsbordet. Hon är precis ätit upp sin kvällsmat då hon frågar om Lilleman har ätit upp sin. Nej, det har han inte och hon vill äta upp hans också.
Ja, det får du säger jag men jag kan värma den först, den har nog blivit kall.
"Nej, det behövs inte, säger hon, jag kan äta den kall, det går bra"
Ok... det är ris och pannbiff, jag menar, vem vill äta kallt ris, ja ja, och ibland får man böna och be för att maten ska ätas upp.
Uppdatering: Jo, mobilen hittades senare under dagen...
Ahhhaaaaahahhhhaaaaa
Men allt är bra.
Lillemans inskolning har lyckats för idag så har allt gått jätte bra och jag har börjat jobba.
Ikväll: Yoga.
Sen är jag förmodligen helt slut, men jag återkommer så fort jag kan....
Tack för alla kommentarer, jag ska läsa runt hos er så fort jag hinner, sakner er, kram så länge!
Jo allt går bra.. men
Det är nu jag skulle fått gjort så mycket. Vad hände mig mig, jo migrän.
Tack och adjö.
