Galet familjeliv

Ja och så vaknar man flera gånger innan kl 7 och vill inte vakna.
Snälla Lilleman somna om.
Han somnar om och jag med medans jag hinner fundera över att det vore kanske bättre att gå upp. Jag slipper stressa med att klä på dem innan vi ska iväg till förskolan. Jag hinner i lugn och ro göra mat och ge dom maten. Klä på mig själv och om jag har tur... äta själv.
Men jag somnar om.

Han vaknar igen, kl är nu fem i sju.
Han somnar om.
Samma tankeformulering kommer igen.
Jag somnar om.
Jag är så trött.
Vaknar igen, nu är klockan fem minuter över sju. Gå upp. Då hinner du.
Men jag orkar inte.
Vi ligger kvar och myser.

Nu vet jag att vi måste skynda oss. GÅ UPP.
Vi myser.
Han lägger sig ner mot min arm och bara gosar.
Vi myser.
Nu är kl kvart över sju och nu måste vi gå upp.
Han lägger sitt huvud på kudden igen och bara småpratar för sig själv.
Jag blundar. Bara lite till, lite.

Sen går jag upp med ett ryck. Skit också. Nu måste vi skynda oss.
Smulan ropar på oss.

Jag gör gröt till båda för denna gången hade jag tur att även Smulan ville ha gröt. Det går ganska smidigt ändå, båda äter. Klockan blir åtta, nu måste vi klä på oss.

Men jag ser tidningen ligga där och jag är ganska hungrig så jag sätter mig ner, brer snabbt en smörgås och medans jag bläddrar igenom tidningen sneglar jag mot klockan som tycks bara gå snabbare och snabbare.

Nej, stänger tidningen och ropar högt, "Nu måste vi klä på oss" Och ibland tror jag att jag ska sluta säga måste det är inget bra ord.

Känner hur jag stelnar till och ber en tyst bön att kläderna jag håller fram kommer att mottagas utan motstånd. Hon tittar på mig. Jag fryser till.
Sen säger hon, "Ok, men då vill jag ha mitt rocklinne"
"Självklart, det tar vi under tröjan" säger jag och håller andan.
"Ok" säger hon och jag börjar andas igen och går till tvättkorgen för att rota fram linnet, ja ja, bara vi kommer iväg...

Lilleman på med kläder och nu är det dags att åka.
Klockan är visserligen för mycket redan men skit samma. Nu sitter vi i bilen och jag har glömt hälften men i är på väg och jag ska in och väga Lilleman.

Han väger fint och alla kurvor ser bra ut i boken.
Han är en fin 10 månaders bebis får jag höra, som om jag inte visste det =)

Jaha, det var min morgon det.
Nu ska jag sätta mig när och äta frukost och läsa tidning.

Nehej, inte det. Det är visst lunchdags och Smulan kommer snart hem.

Godmorgon på er, eller rättare sagt; God middag.

Och ja, just det, till det jag skulle komma till är att; lär man sig aldrig. Jag menar, kommer jag aldrig att lära mig.
Jag är och förblir en tidsoptimist.