Galet familjeliv

Det ska inte vara omöjligt. Två barn in i en butik för att titta på schabloner. Den ena sover och den andra är sugen på lekhörnan som finns där inne.

Väl inne, den ena vaknar efter ca 5 sek och gallskriker. Den andre är kissnödig. Jag börjar smått bli tokvarm i min dunjacka, börjar nästan svettas och känner hur röd jag börjar bli i ansiktet.

Det kommer någon från personalen och frågar om jag behöver hjälp. Ja tack, säger jag men det kändes som om det var fel svar..
Eh.. ok men jag ler och säger:

"Jag skulle titta på schabloner, stora"

"Det har vi här borta"
"Nej, inte sådana, det ska vara XL"

"Det har vi inte"
"Jo, jag har sett det" (Säger jag jätte artigt)
"I vilken affär då" (Får jag som svar...)
"Eh.. på eran hemsida"

"Ok, då ska vi titta här, jo men här har vi en broschyr"
"Nej, det är inte sådana heller"

"Ja men det är det vi har"
"Har ni Internet kanske jag kan visa"

Nu har jag fått av mig jackan, Smulan har kissat och Lilleman kryper omkring, utan overall bland leksakerna, (hoppas jag för nu går jag med fram och ska visa på Internet)

Efter att JAG har fått LETA på DERAS hemsida så hittar vi tillslut Schablonerna. Ja och de kan naturligtvis inte hitta ett sätt att få beställa schablonerna i fråga. Jag börjar tröttna här...

"Jo, men vänta, här kan man beställa broschyren, då har vi den hemma på torsdag"

"Ok" säger jag och går bort till mina barn.

Och om jag har lust att komma tillbaka, NOT. Men jag vill ha schablonerna så jag blir väl så illa tvungen men ibland undrar man varför det ska vara så svårt. Ville de sälja eller. Ny eller gammal kund ska väl ändå inte spela någon roll. Vi har nämligen handlat jätte mycket där innan, men det ska man väl ändå inte behöva trycka upp framför näsan på dem för att bli lite bättre bemött. Alltså, de var inte otrevliga men jag kände mig som en jobbig kund och det räcker.

Och vad hade ni för behållning av detta? Förmodligen inte mycket men ack så skönt det var att skriva av sig.