Galet familjeliv

Det är onsdag, det är jobb. Jag jobbar mycket nu för tiden... låter knäppt kanske, jag vet ju att jag jobbar, men jag har inte tänkt jobb på det sättet. Jag har tagit för givet att jag har lika mycket tid nu som innan.

Men så är det inte riktigt.

Det är onsdag och dags för fotokursen igen.
Kameran är med, penna och papper. Vilket jag inte hade med första gången och fick skämmas. Det var ju ganska oryttinerat att inte ha med anteckningspappar. Vem går på kurs utan block och penna liksom.
Jo jag.
 
Men nu har jag lärt mig och nu glöder pennan. Jag antecknar och antecknar.
Under kvällens gång kommer många "aha" upplevelser. 
 
Hem, träna, testa, fota fota och fota. Fast igentligen har jag faktiskt inte tagit ett enda kort sen sist. Men jag vet ju det jag vet. Kan göra inställnignarna nu.
Eller.
 
Öppnar blocket och läser om vad vi gick igenom förra gången.
Då händer något.
Jag fattar ingenting.
Vad menade jag nu? Varför skrev jag så? Om jag gör vad? Eller vad betydde dessa krumellurer jag har gjort?
 
Sen klarnar det.
Just det. Det måste jag prova när jag kommer hem.
Jaha, det är så man ska göra. Nu är jag med igen.
Jajemansen. Nu är man kung igen.
Har fattat galoppen.
 
Nu ska här testas.
Jag lovar dyrt och heligt.
Lite som yogan. Måste träna hemma.
Jag lovar dyrt och heligt.
 
Måste fota hemma.
 
Då slår blixten ner från klar himmel.
 
När i ##%¤/" tror du att du ska ha tid över. 

Jag har nog inte riktigt kommit in i rutiner övar att jobba igen. Jag har inte tid, jag menar, ni vet ju hur lite tid jag hade innan. Nu har jag ingen tid.

Tvätten och städningen har jag heller inte hunnit med i veckan, det är mat och nattning. Sen är kvällen slut och tröttheten slår som en slägga i ryggen på mig och jag hamnar i sängen utan att veta hur jag kom tid. Jag har redan somnat.

Men, det finns ett bra men i detta.
Jag mår bra. Jag mår bättre.
Och det är inte fy skam!