Galet familjeliv

Jag lever med min almanacka, ändå får jag inte ihop det.
Jag skriver upp allt, men glömmer ändå.
Jag tänker på det och pratar om det. Glömmer igen.

Det är väl ok när det drabbar mig själv. Men i helgen fick lilla Smulan smaka på mammas dåliga ordningssinne.
Barnkalas stod på schemat och jag ringde ändå och dubbelkollade att det var på söndagen.
Jajamensan, allt klart, från klänning till paket.

Men så fick jag ett samtal:
”Hej, tänkte bara kolla om ”Smulan” kommer?”
PANIK.
”Ja, vi är på väg… ”

SMULAN, fort nu, på med klänning och strumpbyxor.
Och iväg.
Lite sena men det blev kalas trots allt ändå. Hon missade inte mycket som tur var och vilken tur att mamman ringde..
Men så pinsamt.
Kände mig så arg på mig själv.

På väg till kalaset pratade jag högt för mig själv och sa att jag blir så arg och besviken på mig själv när jag glömmer sånt här. Smulan tittade på mig och sa: ”mamma, jag tycker synd om dig”
Men lilla gumman sa jag, det behöver du inte göra, det är jag som bara inte vill att du ska missa sånt här.

Nej, nu får det vara nog.
Ny telefon kanske.
Med inbyggd almanacka och påminnelser tack!